Förökning

Förökning av rosor

 
   
Förökning av rosor kan ske på olika sätt.
Okulering innebär att ett öga från en ros opereras in på en annan avikande ros, ett okuleringsunderlag, eller grundunderlag. I Sverige är underlaget ofta varianter av Rosa canina eller Rosa multiflora.
Rosa x kamtschatica har använts vissa tider och det är vanligt att man hittar denna ros i trädgårdar eller i naturen som en rest från en okulerad ros som dött och där underlaget blivit kvar.

Okulering är det vanligaste sättet att föröka rosor i storskalig produktion. Det görs både av kostnadsskäl och på grund av att härdigheten kan öka för vissa rosor när de okuleras på ett för klimatet mer härdigt underlag. För Sverige oftast en variant av frösådd Rosa canina.

Rosa corymbifera Foto Ulf Axelsson
Rosa corymbifera, Göteborg
 
Det finns fler vegetativa metoder än okulering.
Avläggare kan skapas genom att en gren läggs mot marken så att denna kan bilda rötter. Det gynnas av att grenen skadas något och hålls fast av en sten eller en gren så att grenen får bra kontakt med jorden.
Förökning med rotskott innebär att rötter som spritt sig ut från moderplantan skärs av och planteras på annat ställe. Vissa rosor har större benägenhet att sprida sig med rotskott, t.ex. rosor i pimpinell-gruppen och rugosa-gruppen. Flera av de gammaldags rosorna sprider sig gärna på egna rötter. Damascenerrosen 'Blush Damask' sprider sig bra, även 'Celsiana' i samma grupp. Liksom många gallicor. En del rosor ränner iväg långt från moderplantan och kan ställa till problem i en liten trädgård, det kan dessutom ge svårigheter vid särskiljandet av olika sorters rosor.
Sticklingar är avklippta grenpartier som sticks i ett substrat, jord, för att bilda rötter. De växer sedan vidare på egna rötter.
   
Rosa multiflora Foto Ulf Axelsson
Rosa multiflora, Tingstadmotet Göteborg
Rosor som förökar kraftigt sig med rotskott kan ibland vara svåra att sticklingsföröka och rosor som är lätta att sticklingsföröka har en tendens att sprida sig mindre med rotskott.
Rosa multiflora och dess hybrider, som växer samlat och sprider sig långsamt i en radie utifrån moderplantan är mycket lätta att sticklingsföröka.
Rosa multiflora frösår sig lätt och kan uppvisa skillnader i färg på blomman, storlek, antal kronblad samt doft. De återfinns ofta vid vägkanter som okuleringsrester eller frösådder.
   
Förökning kan också ske genom frösådd.
Många förädlade rosor kan frösås med gott resultat, men den frösådda rosen avviker oftast helt från den ros som nyponet kommer från. Det är lättare att få samma ros som ursprungsrosen om man sår av rena arter, men inte utan undantag.
Våra vildväxande arter som bl.a. Rosa canina och Rosa dumalis frösår sig lätt ute i naturen och man ser ofta flera buskar av samma art på en och samma lokal. De har lätt för att hybridisera med varandra och skillnader kan uppstå vid varje enskild frösådd.
Rosa canina ssp canina Foto Henny Johansson
Rosa canina ssp canina, Hälsö, Göteborgs norra skärgård
 
 
Text Henny Johansson